Med gott mod i bägaren anlände då laget i Skopje i Nord Makedonien. Utöver undertecknad var vi Roland Sahlén, Jörgen Granstedt och Fredrik Carlsson. I och med reducerat manskap visste vi att det skulle bli ansträngt men till råga på allt lyckades vi även bli lottade i den enda gruppen med ett extra lag. Så utöver att det blev svårare att bli någon av de bästa tre i gruppen innebar det även att vi alla spelade alla matcher. Med lite trassel tog vi oss vidare från gruppen.

Resultatmässigt hamnade vi på fjärdeplats med retsam mersmak. I semifinalen blev det 2-2 i matcher mot Frankrike och i den påföljande konsultationsmatchen ledde vi med 1-0 och hade kraftigt övertag med sannolikt utfall på kubad gammon. Fransmannen hittade det han behövde i koppen och strax därpå var gulddrömmarna för den här gången långt borta. Det går att ställa frågan om det inte vore bättre att ha fem bräden i varje match. Att ha ett bräde till för att undvika att det så lätt blir konsultation och därifrån nästan ett lotteri.

Utöver en framstående placering vill jag lyfta fram hur starkt laget spelade under svåra förutsättningar. Vi hade ingen match som transkriberades under PR 4,7 (totalt 27 matcher) och då var snittet klart under PR 4.0. Sahlén hade en del riktiga världsprestationer och överlagt mycket stabilt spel. Vi hade gott mod och är nöjda med prestationen.